Arsenal 2-0 West Ham: Gunners är tillbaka till topp fyra

I en av de mer balanserade matcherna i den 17:e omgången av Premier League-kampanjen, som spelades i mitten av veckan, besegrade Arsenal West Ham på Emirates Stadium med 2-0 på onsdagen, tack vare mål av Gabriel Martnelli och Emile Smith.

Har Arteta upptäckt den rätta formeln?

Hemmalaget dominerade som väntat förhandlingarna under större delen av matchen. De slutade med 57 procent av bollinnehavet och totalt 21 skott tagna, jämfört med West Hams sju. De lyckades hålla spelet djupt inne på motståndarnas planhalva under långa stunder, vann bollinnehav högt upp och återanvände anfall, och deras seger kan inte beskrivas som annat än välförtjänt.

Det verkar som om manager Mikel Arteta verkligen har upptäckt det bästa sättet att välja sin startelva och ställa upp dem i sin föredragna 4-2-3-1-form. Han började med backfyran Gabriel Magalhaes och Ben White flankerade av Tahekiro Tomiyasu och Kieran Tierney, den nyutnämnde kaptenen. Thomas Partey och Granit Xhaka stod för en stark mittfältsbas och skydd, medan Martin Odegaard fick den mer kreativa rollen som nummer 10, flankerad av Gabriel Martinelli till vänster och Bukayo Saka till höger. Alexandre Lacazette ledde linjen.

Fart och beslutsamhet

Man kan säga att varje spelare gjorde sitt jobb bra, även om laget kanske fick mer fart och beslutsamhet när Smith Rowe introducerades i stället för Odegaard i den 66:e minuten. Martinelli och Saka orsakade ofta problem för West Ham-försvaret på bredden, medan Lacazettes hårda arbete, skicklighet och erfarenhet i de centrala anfallszonerna också visade sig vara mycket värdefullt. Partey och Xhaka fanns alltid där för att plocka upp bitarna om något gick fel. Tomiyasu och Tierney marscherade upp och ner på flankerna och försvarade och attackerade med mycket balans, medan White och Gabriel mestadels höll Hammers farliga man Michail Antonio tyst hela tiden.

Vi hade sett glimtar av bra fotboll från Arsenal den här säsongen redan, även om konsekvens inte alltid har varit deras kännetecken. Detta var den tredje matchen i rad med samma uppställning för Arsenal, så det verkar som om Arteta arbetar med den aspekten. Problemet är att schemat för december är fullspäckat och spanjoren kommer knappast att kunna använda samma spelare om och om igen. En viss rotation kommer att behöva ske.

Moyes besegrad i en avgörande match

Det här var den 600:e Premier League-matchen i David Moyes managerkarriär. Hans lag vann 236 gånger, spelade oavgjort 161 gånger och förlorade 203 gånger, med ett poängsnitt på 1,45 per match. Intressant nog var det ingen mindre än Moyes som värvade en mittfältare vid namn Mikel Arteta till Everton redan sommaren 2005, från Real Sociedad. Arteta tillbringade sex år på Goodison Park och spelade under Moyes, och gjorde totalt 209 framträdanden i alla tävlingar för Toffees, innan han gick till Arsenal.

Endast tre managers i den engelska högsta ligans historia har deltagit i fler matcher än Moyes: Harry Redknapp (642), Arsene Wenger (828) och Sir Alex Ferguson (897, om man räknar både Premier League-eran och första divisionen innan).

Moyes nedslagen

Ändå var hans tidigare anfallare inte mer sympatisk för Moyes prestation än väntat och dömde sin tidigare chef till en blandning av landmärkesfirande och nederlagets ve och väl.

West Ham spelade som de alltid gör – tätt bakåt, alltid ute efter att slå till på kontringar och utnyttja eventuella misstag från motståndarna, men till deras förtret fanns det inte alltför många sådana när det gällde Arsenal på onsdagskvällen.

Kontroversen om straffen

Det har varit en del debatt om den straff som domare Anthony Taylor tilldelade Arsenal efter att Vladimir Coufal hade fått kontakt med Alexandre Lacazette inne i boxen, och så är det nästan alltid i sådana här situationer.

Coufal gjorde en glidtackling, höjde benet lite för högt och fångade upp bollens överdel mycket svagt innan han helt klippte ner Lacazette. Det tog några sekunder för Taylor att bestämma sig och sedan gav han straff. VAR hade uppenbarligen tittat och beslutet var – straffen står fast. Vidare bedömde Taylor också att det var värt ett andra gult kort och Coufal blev utvisad och lämnade sina lagkamrater att försöka hitta en kvittering (det hade då stått 1-0) en man i underläge så gott de kunde.

West Ham fortfarande motståndskraftiga

Men underläge eller inte, Hammers satsade på det med allt de hade, och det fanns ett par perioder, om än korta, då man lyckades flytta balansen i matchen mot Aaron Ramsdales mål. Deras motståndskraft efter Coufals röda kort är verkligen berömvärd, och det visar till viss del varför de befinner sig där de befinner sig i Premier League-tabellen just nu.

Om man tittar på de gästande spelarnas individuella prestationer var det inte alltför många glänsande, men det var inte heller alltför många dåliga. Man hade kanske förväntat sig mer av Antonio med tanke på hans form hittills under säsongen, men en spelare som dock stack ut lite negativt var Craig Dawson.

Den 31-årige mittfältaren kämpade vid ett flertal tillfällen med Martinellis tempo. Öppningsmålet var ett perfekt exempel på detta; när den unge brasilianaren väl gick på insidan av Coufal kunde Dawson helt enkelt inte stänga luckan tillräckligt snabbt och det visade sig vara kostsamt.

Även Lacazette, som inte alls tillhör de snabbaste anfallarna i Premier League, var för snabb för Dawson mer än en gång. Straffen var också till viss del hans fel; han förlorade kapplöpningen om bollen till Martinelli igen och var för långsam att återvända till sin position, vilket gjorde att Lacazette kunde storma in i boxen och lämnade Coufal i en mycket svår situation mot den franske anfallaren.

I själva verket skulle Dawson förmodligen inte ha spelat i den här matchen om antingen Kurt Zouma (hamstring) eller Angelo Ogbonna (knä) hade varit i form.

Den bästa fyra-kvartetten

Arsenal gick in i den här matchen med tanken att gå om West Ham i tabellen, vilket Arteta öppet sa i sin presskonferens före matchen, och det har de gjort. Manchester City, Liverpool och Chelsea verkar långt borta i toppen vid denna tidpunkt av säsongen, men racet om fjärdeplatsen är vidöppet. Arsenal är nu fyra med 29 poäng, Manchester United ligger strax bakom med 28 och Hammers följer efter med 27. Tottenham Hotspur (25 och Wolverhampton Wanderers (24) är inte heller alltför långt borta.

Det är givetvis en lång väg kvar att gå ännu. Medan United och Arsenal, och förmodligen även Spurs, behöver den där Champions League-platsen för att fortfarande anses tillhöra den europeiska eliten, ser West Ham och de andra uppenbarligen det som ett utmärkt tillfälle att höja sin egen status, höja sina ambitioner ytterligare och förbättra sin ekonomiska situation avsevärt.